- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
153

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVARTA FANOR 153

smekningar; de verkade uppryckande ur
morfinsömnen, och framkallade alltid en gråtattack, som
lindrade.

För att undgå sviterna gick Zachris ner i
våningen, som var ostädad, men det märkte han icke.

- Var är pojkarna? frågade han köksan.

- De är ute på sjön, förstås. j

- På sjön?

Det var visserligen skönt att vara av med dem,
men till julafton hörde ju barnen; de dekorerade och
gjorde bakgrund; själv hade han förlorat varje minne
av festens betydelse och karaktär. Han satte sig vid
fönstret och stirrade ut; såg gjorde han aldrig, så
att man förgäves kunde fråga honom om väderleken.
Han visste aldrig om solen sken eller det var mulet,
om det var ett vackert landskap eller fult, denne store
observatör och naturskildrare. I dag sken solen
verkligen på rosenröd snö, som var svagt blå i
skuggorna; domherrarne plockade rönnbär utanför, och
stilla utsövda glada mänskor kommo från stadståget
bärande julgranar och paket. Dessa små borgerliga
människor som levde sitt liv i plikter och strider, utan
en aning om att de härstammade från en apa, utan
en tanke på att deras döttrar en gång skulle kastreras
för att få ett postkontor eller en professur; de
föreföllo i detta ögonblick den förtvivlade såsom ett slags
guldåldersmänniskor, vilka kunde njuta av en
oskyldig glädje; han såg på de förbigåendes klara, lugna
ögon, på barnens strålande ansikten, och något
liknande saknad, kanske ånger och skam grep ett ackord
på hans överspända nervsträngar, som dock genast
slappades och surrade. För att befria sig, tog han
upp den tyska förlagskatalogen och läste, Där stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free