Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 157
.- Ni? Känner du inte igen mig?
Han gjorde härvid en min som om han bjöd på
en angenäm överraskning till julklapp, men detta
retade Zachris till raseriets höjd.
- Jag känner igen er, men jag känner er icke.
Qå till er värda mor, och kom icke till mig; jag har
ny familj och nya plikter.
- Är jag inte din son?
Det var just den frågan Zachris inte ville besvara,
ty det var vanäran. Nödgad till tystnad, bröt han ut,
och fattande räkeln i kragen sökte han dra honom
mot dörrn:
Han hörde Jenny i trappan.
- Qå ut härifrån, fort!
- Vänta litet nu, sade den unge Amerikanarn,
som tycktes fullfjädrad. Jag går om jag vill, men jag
vill bevaka mina rättigheter...
- Du har inga rättigheter efter femton år, du
är arton nu! Ditt arv ska du få när jag dör, i fall det
finns något kvar ...
- Men du vill väl inte lämna mig på landsvägen
så som du en gång vräkte ut min mor.
- Det var lögn att jag gjorde, men det angår inte
dig, ut! Här har du!
- En femma, på julafton! Fyffan!
Jenny nalkades, och befriad från all
sentimentalitet genom pojkens sista råhet, makade han ut honom
genom dörrn och stängde.
Det var honom en lättnad att gossen icke var
annorlunda, ty hade han träffat en bildad, vek ung
man, som behållit fadren i ett kärt minne, då hade han
icke vräkt ut honom på julafton.
Med en utandning satte han sig åter som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
