Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
SVARTA FANOR
De fortsatte med granen, icke för granens skull,
utan för att få sitta och frottera varandra med ord.
Deras samliv hade i ensamhetens debaucher urartat
till ett enda stort könsliv. Deras personer hade fått
ett behov att agera och reagera mot varandra, och
på mellanstunderna begagnade de samtal såsom
surrogat. I stället för att piska varann med ris, så
skällde de på varann.
Som de sutto så, båda vända mot ljuset, syntes
ett ansikte på fönstret. Det var främlingens, men nu
voro grymheten och råheten tillökade med cynism.
Ansiktet räckte ut tungan och trummade på rutan.
Zachris betraktade endast Jennys drag, som först
uttryckte tvivel om hon såg rätt, sedan ett svagt
igenkännande, och slutligen dödlig fasa. Hon sprang upp
som en fjäder och syntes ha kommit fram till ett
beslut. Hon skyndade upp i vindsrummen och
började städa.
Zachris försökte en analys på Jennys beteende.
Sonen kunde hon icke känna igen, efter som hon
aldrig sett honom, och efter som han icke liknade
fadren. Skulle hon ha känt operasångarn? Haft något
med honom att göra? Eller trodde hon att den döde
visat sig?
Om han frågade henne, skulle hon ljuga,
naturligtvis, och han skulle aldrig få reda på’t. Därför
strök han ut det, tog på sig överrocken och gick ner
till stationen för att fara till staden, i något obestämt
ärende.
När Jenny kom opp på sitt rum, rev hon ihop
något kläder och linne i en kappsäck, tog sig en dosis
morfin och gick därpå till telefon; stannade framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
