Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Det var julafton i klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 183
- Hör du Laura, varför lät du inte Filip köpa
möblerna hos Levi...
Laura vill inte vara oartig, och då Andreas är
deltagande, blir hans röst så sympatisk att han får
gå på, under det Filip blir stum emedan han icke
vill göra Laura ledsen.
Andreas missbrukar bådas godhet och går på
med Laura som medbrottsling:
- Om Filip hade sett min salongsmöbel, skulle
han bränna upp det här skräpet, men han vill ju
aldrig komma till mig. Jag talte nyss om att jag bor
på Strandvägen, och att Filip skulle få göra
bekantskap med Äppelsvan hos mig, och Filip skulle få låna
hans sista bok. Det är en bok må du tro...
- Jag har läst den, faller Laura in för att få
kontakt...
Men Andreas spelar orrspel och hör inte...
- Det är den största bok som är skriven, och
den är skriven för dig Laura. Där finns ett
kapitel...
Jungfrun anmäler att herrskapet är serverat.
Det finns folk som ljuger på sig själva och av
flera grunder. Som vi alla gjort det någon gång,
begagnar jag ordet vi i det följaride.
Vi känna oss förintade i ett stortalande sällskap
och vi kasta oss opp med att göra oss till hjälte i
något tvetydigt äventyr, i nödfall ett brott.
Vi behöva trösta en vanlottad och vi dikta på
oss hans lyte för att lätta bördan. Men där ligger
faran nära att den tröstade är en spjuver som också
har ljugit på sig själv, och då kan en härva av lögner
trassla till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
