Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. När Zachris steg ur på sin station
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 SVARTA FANOR
hon i gråt. Efter fem minuter till frågade hon sig:
Vad skulle jag här att göra?
Efter fem minuter till kom Hanna tillbaka:
- Snälla Hanna, du har väl inte en spegel?
frågade Jenny så undergivet som möjligt.
- Spegel? Nej, mitt barn, jag hatar speglar.
Därmed blev Hannas tur att mönstra rummet
När hon såg kläder, handskar och halsdukar kastade
runt omkring, blev hon något litet nervös och förde
ihop de kringströdda sakerna. . . .
- Vi ska röja en byrålåda, min lilla vän, och
ytterplaggen ska vi hänga i tamburen.
Hanna gick ut med ytterplaggen, och Jenny som
icke tålde förebråelser i någon form, röjde ur soffan,
kastade sig framstupa och storgrät.
Men Hanna gick ut och in, det var hennes vana,
och när hon kom in och fick se Jenny ligga på soffan,
kunde, hon inte hålla sig:
- Mitt lilla barn. Du ska inte ligga på dagen,
för då får du inte sova om natten.
Och så städade hon igen, utan att låtsa hon såg
tårarne.
Därpå gick hon ut igen, ty nu ringde det på
dörrn. Det var Brunte och Pirre som anlände med
hyndan.
Hanna hade glömt pojkarne, och hundar voro
hennes fasa. För att icke falla ur rolen, bad hon
dem välkomna, och de båda ungherrarne klevo in
med snöiga stövlar, lupo omkring och fingrade på
allting samt slogo sig slutligen ner i soffan med
händerna i byxfickorna.
Hyndan hoppade upp och lade sig bredvid dem,
samt somnade genast. Men den som sover är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
