Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hälsning. Handslaget mellan jämnbördiga
synes vara gammalt. En underordnad eller omyndig
böjde knä; bugning torde vara en senare tids
uppfinning. Omfamning förekom kvinnor emellan.
Männen blottade huvudet. För övrigt hälsade man icke
på den man föraktade. Då Olof Axelsson Tott en
gång av okunnighet hälsade på Erik XIII:s älskarinna
Cecilia och sedan fick veta vem hon var, blev han
så ond att han lät kasta henne ur vagnen och slog
henne själv, sägande att hon icke var bättre värd.
<tb>
Tilltalsord och titlar. I och Du voro
gängse tilltalsord.
Konungen kallades dels Ers nåde, Ers värdiga
nåde, Eders högborna värdighet, Eders herrlighet,
Eders herrskap, dels nådige herre, högborne och
värdige herre.
Ärkebiskopen kallades värdigaste fader och
biskopen värdige fader i Gudi eller nådige herre.
Ärkebiskopen kallades av konungen vår käre
herre och värdige fader.
Riksföreståndaren kallades ädel och välbördig
eller ock ärlig och välbördig.
Riksens råd: ärlige och välbördige eller ärlige
och värdige män.
Män av vapen kallades endast ärlige.
Prinsar och vederlikar bland ungdomen fingo
heta junker.
Prinsessor kallades jungfru.
Ingen fick kallas herre, som icke stod under
romerska stolen eller var riddare; icke en gång
riksföreståndaren, om han ej var riddare. Karl Knutsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
