- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 7. Svenska folket. Del 1 /
91

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Människorna och levnadssättet. - Kap. 3. Riddaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MEDELTIDEN 91

sysselsättning med att måla herrarnes färger på
lansstängerna och deras vapen på sköldar och fanor,
vilka nu hängdes ut från dörrar och fönster, där
ägarne fått sina kvarter. Den natten, som nu följde,
blev icke mycken sömn. Tidigt nästa morgon var
man uppe och åt endast en lätt frukost för att icke
vara tung i rörelserna. Nu blåstes i trumpeter och
basuner, väpnare ropade fältropen, riddarne anlade
sina rustningar av stål, över vilka stundom drogos
härliga vapenrockar av sammet, guld och hermeliner,
om armarne knötos band eller bindlar med den
älskades färger, stundom även om hjälmarne. Väpnarne
medförde friska lansar, ofta även bolstrar att ha till
hands, om någon blev svårare skadad.

Så snart damerna intagit sina platser började
musiken, väpnarne ropade plats och drabbningen
började. Red man dust, så var det ett slag av envig,
vilket följdes av största intresset, emedan därmed
var förbundet ett vad eller pris. Nu ränna
käm-parne mot varandra, lansarna riktas mot huvudet
eller halsen; flera fall kunna då inträffa vid själva
sammanstötningen: antingen springer lansen, och då
får ägaren en våldsam rörelse, som kan lyfta honom
ur sadeln, eller ock träffas motståndaren, så att han
kastas ur sadeln baklänges. Är olyckan framme, kan
hjälmen spräckas eller hästen av stöten slås omkull.
Ledvrickningar och benbrott voro vad som vanligen
vankades, mera sällan inträffade kvävningar av hetta,
damm och överansträngning. Nu upprepades dessa
anfall så länge man fann behag. Vid tornering i trupp
högg rnan ined trubbiga svärd eller slogs man med
klubbor, som lämnade blånader efter sig. När nu
striden var lyktad, uppkallades segraren att, efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk1/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free