Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskelige grannar, käraste fränder och svåger, vi äro
alla en släkt och börd, ett folk och uti ett
stallbroderskap, oss böra icke träta med varannan, utan hellre
vara samhållige och i förbund tillsammans, så kan
då ingen vår fiende stå oss emot, då förmå vi
lätteligen förtrycka och övervinna alla våra
motståndare och vad som oss under ögonen kommer
kunna vi utan fara och möda motstånd göra och
nederslå.»
Denna beständiga klagan på danskarnes
illistighet har givit danskar och tyskar anledning att hålla
svenskarne för att vara dumma; men en sådan
dumhet, som varje skälm pådyvlar en hederlig man,
vilken ej kan förmå sig till svek, är det en heder att
beskyllas för. Att svenskarne voro ett rättrådigt,
godtroget, öppenhjärtigt och välvilligt tolk, därom hava
vi andra utlänningars samtida vittnesbörd (se ovan
Quirinos), och att de voro lika så goda huvud, därom
vittnar hela vår medeltidslitteratur. Svenskarne,
folket nämligen i gemen, voro hederliga, därför gingo
de under – till en tid.
Att danskarne emellertid kunnat handla på
befallning och även på god tro, det måste man rättvisligen
erkänna, och man kan icke annat, då man läser deras
visa om Kristiern II:s tåg till Sverige.
De drogo genom berg och dalar,
igenom de mörka skogar,
till Gud, i hans händer stod all deras tröst,
till ingen man satte de lit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
