Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I bondeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
260 SVENSKA FOLKET
bönder hade mössan på sig och käppar i händerna.
Sedan bön blivit hållen, gav talmannen, den skicklige
Olov Håkansson, tillkänna att deputationerna skulle
avgå med den föregående dag beslutade skrivelsen
kl. 3/4 11 f. m. Då uppsteg en av hovets bönder,
Lars Larsson från Värmland, och påstod med iver att
det skulle först voteras, slående i skranket och
åstadkommande stort buller; när talmannen äntligen kunde
få ordet, föreställde han ståndet, hurusom ett redan
fattat beslut icke behövde votering, samt erinrade,
att tiden vore inne att välja deputerade, emedan de
övriga stånden väntade. Då svarade Lars Larsson:
»det skall inte ske; inga deputerade skola utnämnas
eller gå någon väg; vi ska votera därom först; vi
ska visa att vi äro folk och icke fä», varuti några
bönder instämde. Då blev ett stort buller och skri i
ståndet, och Lars Larsson lopp fram på golvet,
hoppade upp och ner, sågandes under ed och svordomar
åtskilliga gånger: »jag giver mig intet förr än vi få
häva ut talmannen, den skälmen, och efter med
sekreteraren!» I det samma kom bud från lantmarskalken,
att han med de deputerade från de andra stånden
väntade på bondeståndets deputerade. Då
sekreteraren steg upp för att giva svar, mötte honom Lars
Larsson på golvet och sade, att sekreteraren ej fick
gå ut: »han skall bliva inne och sköta sin syssla;
en bonde bör gå åstad», varpå Larsson också gått ut,
men snart kommit igen. Under tiden fortfor
oväsendet och Erik Persson bannade och svor, knäppte
med fingrarna, kallande talmannen och sekreteraren
skälmar med flera skällsord, sägande till talmannen:
»konungen klagar och vi klaga, och ingen av oss
får rätt; det vållar du din skälm, men nu skall du ut»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
