- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 8. Svenska folket. Del 2 /
310

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomen och ungdomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

310 SVENSKA FOLKET

adjunkten, 2 i hyra och 2 i handpenningar, ved, sirap
och dylikt.

Enkelhet rådde även i klädedräkten:
vadmalsrockar, skinnbyxor och becksömskor voro regel;
håret bars hängande efter allmogens sed till 1760,
då en och annan gymnasist började med hårpiska,
och år 1768 sågs för första gången ett par
bomullsstrumpor, vilka väckte stort uppseende i den lärda
världen och mottogos med blandade känslor.

De vinterliga nöjena voro enkla; spel var
förbjudet, vilket dock icke hindrade att kort både funnos
och brukades, ehuru man spelade om knappnålar.
Vår och höst voro bättre ägnade förnöjen av bästa slag
ute i fria luften; käglor, boll, trilla, kasta smörgås,
och framför allt annat bada i sjön; äldre gymnasister
kunde också gå ut med bössan och skjuta en orre,
en and eller en beckasin. Dans och musik hade också
sina idkare, ehuru lärarne mera satte värde på
latinska glosor.

»Inga särdeles laster voro bland ungdomen kända.
Nykterheten var strängt vårdad. Näppeligen hade
någon smakat brännvin, åtminstone icke i Växjö under
terminerna. Öl hade vi icke tillfälle att nyttja. En
allmän horreur för källare var djupt inrotad. Den
första källare jag i min tid sett, var i Västerås under
uppresan till Uppsala. Där träffades en landsman
som, medan vi väntade på hästar, böd oss till källaren
på en remmare portugis. Jag följde honom med
förskräckelse till ett så profant rum och tyckte mig åtföljd
av en notator eller angivare hos rektor. Av ett enda
glas blev jag så betagen, att jag insomnade på
vagnen och icke vaknade förrän vi kommo till
Enköping. Så oskyldigt voro vi uppfostrade. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:28:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk2/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free