Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Litteratur. Vetenskap. Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
374 SVENSKA FOLKET
genom tidevarv av våld, svek och elände, att de äro
de fyra rikets obestånd?... Erövra dessa fyra
barbariska nationer. Gör oss till ett folk.
Giv icke äran åt namn och ljud, utan uppenbart
åt förstånd och dygd. Giv oss då det allmänna
förståndets frihet, ärligen och rent, innan den med blod
och våld tages.»
Överallt, där vi i våra dagar finna några
framsteg, kunna vi spåra dessas rot hos den landsflyktige
svärmaren; frihandlarne kunna ära honom,
kvinnofrigörelsens förkämpar må kalla honom sin, den nya
representationens vänner hade i honom sin
för-språkare, det fria ordets män borde hedra honom,
det nu uppväxande släktet borde läsa honom!
Vi lämna hans fel och brister, ty sådana hade
han gemensamma med hela Adams släkte, vi lämna
dem därför att de mer än behövligt blivit av skrikande
käppträffade framhållna och vilja i stället erinra med
hans egna klangfulla vers om att han även (men icke
huvudsakligen) var skald, vilket på vissa håll anses
för mer än att vara kämpe. Vi lämna honom med harts
egna avskedsord till fosterlandet, då han för alltid
lämnade det och därmed upphörde till namnet att
vara svensk.
»Frihet»! skållade nordiska fjällen,
och »frihet» var blåa himlens dån;
hjältar Jogo, trotsande ödet,
Då flickan i dalarne söng.
Ödet härmades; störtande molnen
strax välvde vår himmel i avgrundsnatt.
Tro! tro! .tro! vrålade lögnen
ur molnen. Allt, darrande föll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
