Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Litteratur. Vetenskap. Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
378 SVENSKA FOLKET
sig någon menas, när lasterna nämnas, bedrager han
sig intet mindre än den, som tror sig vara mönstret
var efter en eller annan dygdens bild skuren är. Intet
annat än dygden i sin fägring och lasterna i sin
blygd hava stått för ögonen. De förra allena få sitt
beröm och de senare förföljas. Dock skall det stå i
din frihet, käraste läsare, att lämpa till dig, vad du
vet dig hava förtjänat, det vare last eller beröm.»
De granskare som sitt yrke likmätigt hava för
uppgift att söka föregångare och mönster för alla
litterära företeelser och vid ett funnet gemensamt
grunddrag alltid fordra att det i tiden senare arbetet
skall vara härmat efter det föregående, utan att kunna
tänka sig det tvenne samtida litterära alster måste
äga ett släkttycke, då de ju vuxit i samma jordmån,
låt vara i olika länder, hava haft mycket bestyr att
finna mönstret till Mörks roman, och de hava
uppgivit Fénélon, fransman, och Barclay, engelsman, samt
författarne av den i Tyskland rådande Lohensteinska
skolan. Författaren hade förutsett sådant och han
bemöter redan i förordet den anmärkningen ganska
riktigt. Avunden »torde glänsa däråt, att vi uppå
andras renar plockat ett eller annat blomster det vi
flätat i vår krans. Ja, vi bekänna, det är så. Ofta
gör man en annans skrift den man träget vänder,
till sin egen. Så alldeles, att ock andras tankar flyta
ofta in uti pennan såsom sina egna.» Vi tro att
författaren med denna blygsamma bekännelse icke tagit
något ifrån sig, och han bestyrker därmed också nyare
människoforskares iakttagelser, vilka i våra dagar
äntligen öppet uttalats, nämligen att författaren endast
är en samlare av de tankar, som mätta luften, och
en anordnare av desamma, en vaskare som tager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
