Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ODLAD FRUKT 55
måst gå ifrån allt sammans och den siste lär vara
en äventyrare, som försökt litet av varje, men
ingenting fullbordat och nu är mycket förfallen.
- Vad säger du? Vad säger du? Hm! Ja, vad
skall man göra med en sådan!
- Den har man varken nytta eller ära av, sade
gårdsmästaren; munnar ha vi nog som äta våra
förråd, och här är ingen försörjningsanstalt.
- Mycket rätt, sade priorn, mycket rätt. Men
vem skall säga honom det där? Man bör aldrig låta
någon missnöjd gå ifrån sig, är en av sankt
Domi-nici vackraste och klokaste regler. Vill broder
Fran-ciskus gå ut i trädgården och tala litet med den
unge mannen? Tala litet med honom, föreställ honom,
ja, ni förstår! Låt oss fortsätta nu, gårdsmästare!
Brodern Franciskus var en lång figur med ett
avskrämmande utseende och ett ondsint lynne, vilken
begagnades att skrämma bort sådana sökande, vilka
icke voro vad man ibland de arbetande bröderna
brukade kalla »matnyttige», ty dominikanerorden var
en mäktig politisk korporation, som levde i jämn
strid med furstar om välde och egendom och alls icke
någon andlig stiftelse med plantskolor för himmelen.
När Franciskus fick se Stens obetydliga yttre,
ansåg han sig kunna göra processen kort.
- Vad söker ni här i klostret? frågade han
utan några förberedelser.
- Jag söker den rö, som världen icke förlänar,
svarade Sten.
- Då har ni gått orätt, svarade Franciskus.
tiär är den stridande kyrkans vapensal och här blir
aldrig frid.
- Efter strid blir frid, vågade Sten invända,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
