Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN OVÄLKOMMEN 61
båd gästerna höja sina bägare och hälsa den nye
världsmedborgaren välkommen i församlingens [-gemenskap.-] {+ge-
menskap.+}
. Kristian växte upp bland kalvar och grisar, ty
hans äldre syskon voro för stora att leka med honom.
Han syntes vara född med tvenne egenskaper, som
aldrig lämnade honom; den ena var att alltid gå i
vägen, den andra att aldrig vara välkommen.
Varhelst han uppenbarade sig, bakom en buske,
i en hövolm, under en båt, på en skulle, ini stugan,
alltid hette det, »är det du din otäcka unge?» och
varhelst han befann sig och det kom någon i
närheten hette det: »alltid skall han gå i vägen».
Föräldrarne, som på åtta års tid blivit avvända
vid barnskrik och nu kommit något mera till ålders
så att de förstodo värdera en god sömn, hade litet
svårt att förlika sig vid det nya nattskriket, vilket
man snart kom att betrakta såsom ett fel,
egendomligt för den sistfödda. Mormor bedyrade förgäves
att alla barn skrika, och att Hans, den förstfödda,
minsann skrikit mycket värre, när han var liten. Det
kunde far inte alls erinra sig; han mindes bara, att
Hans var ett ovanligt utmärkt barn, som gjort sina
föräldrar stor glädje i alla tider. Det var så stor
skillnad, så!...
När Kristian emellertid fick så mycket förstånd,
att han såg, hur han gick i vägen, så tog han till
vana att hålla sig undan, så gott han kunde, och när
han fick se en människa, gömde han sig, och sprang
ut i skog och mark och gjorde odygd.
När han blev något äldre och hans krafter räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
