Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kära gossen, om din sak är rättfärdig, kan
ingen dig fördärva, och jag vet den är rättfärdig.
Har jag knarrat och varit svår mot dig så har det
berott på att jag varit rädd om dig. Skulle det värsta
hända nå, så har du dött för att de andras själar
skulle vinna frälsning. Men Hans, var icke svag, ty
mänskorna äro onda; visa icke, att du darrar, ty de
skola säga att du ångrar dig, och tänk på att du
snart kanske skall möta ditt barns mor...
— Ja, vad skall hon säga mig då, när hon icke
finner honom?
Den gamla kvinnan reste sig och svarade med
flammande blickar:
— Hon skall säga så: du gick i den bittra döden
för att rädda din son och allas söner från lögnens
andar och därför skall du sitta vid lammets tron.
Det skall hon säga!
Hon gick ut och återkom med den åttaårige sonen
som var helt röd av leken och icke gärna ville
avbryta sitt nöje för att gå hem. Han satte sig purken
i ett hörn och visade ingen benägenhet att hälsa
fadern, och då denne strök håret ur hans panna och
ville smeka honom röck han otåligt på axlarne och
vände sig bort. Ett outsägligt smärtsamt uttryck i
faderns ansikte upprörde den gamla systern så att
hon ville banna gossen, men fadern lugnade henne
och sade endast:
— Den mänskliga naturen! Sådana ha vi alla
varit!
Och han gick in i den lilla boden och tände sin
lampa. Nu skulle det ske! Här i den trånga
kammaren skulle de små tropparne ordnas och ledas ut
i det stora slaget. Han kastade av sig rocken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
