Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 231
tystnade av, den ena efter den andra, och man hörde
blott några rossliga stämmor darrande hålla ut,
under det alla de andra redan fallit i hostning av
den ovana ansträngningen. När även dessa upphört
försjönk hela skaran i stilla bön med blickarne
oavvänt riktade på den sköna uppenbarelsen av Guds
unga moder. Det blev så tyst att man hörde läpparnes
sakta rörelser och munnarnes flåsande, träden susade
ute på kyrkogården och en fågel kvittrade på
fönsterkarmen. Giacomo oth Botvid blevo otåliga och
började söka sig en utväg att komma därifrån, då till
allas häpnad hördes vapenklirr och sporrklang borta
vid stora ingången och en stark mansröst trängde
genom kyrkans valv.
- Är det någon här? skållade det.
Alla vände sig om. Priorn reste sig och gjorde
ett tecken åt fridsstörarne att de skulle gå.
- Är det någon här? röts det ännu en gång
från en vredgad stämma. Svara då för fånen!
Priorn gick med häftiga steg och armarne lyftade
som till besvärjelse mot de inträdande.
- Nå se där ha vi själva Praeses, skrek nu
fridstöraren som kommit priorn till mötes. Jag är
konungens sekreterare och har viktiga meddelanden
till Kartusianerkonventet, meddelanden som icke tåla
uppskov.
Därpå gick han fram stora gången och stannade
vid altaret med huvudet betäckt och fullt beväpnad.
Då reste sig alla munkarne och skreko med full
stämma: Helgerån! under det de med hotande
åtbörder nalkades främlingen.
- Stilla, i konungens namn! dundrade
sekreteraren och drog sitt svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
