Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En begravning.
Tunnbindarmästarn satt med badareåldermannen
inne hos tavernaren i Trångsund och spelade en
oskyldig landsknekt om en tunna öl. Klockan var ett
efter middagen en novemberdag med snö. Det var
ganska tomt på tavernen, ty vanligt folk var i sitt
arbete ännu. Elden brann skön i lerkaminen, vilken
stod på fyra träfötter i ett hörn och såg ut som en
kista; granriset på golvet luktade hemtrevligt, de
trä-panelade väggarne avhöllo allt drag och sågo så varma
ut; domherren i buren kvittrade till då och då och
tittade ut genom fönstret, men han måste lägga
huvudet på sned för att få se, om det var vackert väder.
Men det snöade ute. Tavernaren satt bakom sin
disk och räknade kritstreck på en svart tavla samt
kastade då och då ett artigt ord eller ett roligt
infall åt gästerna, vilka tycktes hava det alldeles
förträffligt.
Då börjar stora klockan i Storkyrkan att ringa,
dovt och tungt som det skall vara om en
novemberdag.
- Vad pocker är det nu för ett välsignat
ping-lande igen, sade tunnbindaren, som fann sig
alldeles för gott med livet för att tycka om påminnelser
om döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
