Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STRÅMANNEN 131
Ja visst! Som alla de andra! Bland lymlar
blir man en lymmel själv till sist!
- Nå, när du redan tagit, så tag lite mera.
- Nej, jag törs inte, för jag tror redan att jag
tagit på två händer - inte för att det är så
ovanligt, då det finns de som ta på alla fyra, men jag
fruktar att jag invecklat mig i något spektakel. -
Jag vet inte riktigt, ty mitt minne sviker mig, men
jag känner i luften att jag ställt till något tabernakel.
Men säg bara, Hedwig, att du inte tycker att jag är
en slyngel, så bryr jag mig varken om mina magistrar
eller rektorer!
- Du är visst ingen slyngel; du är min egen
make och mitt barns fader, men de andra äro stora
slynglar och gud bevare mig när du icke mer är i
livet. Har du tänkt på det?
Hundarne skällde och portvaktens klocka ringde.
- Se så, nu ha vi onkel Bro-man här! avbröt
konungen utan att besvara grevinnans sista fråga.
Den villa som konungen inköpt på Valdemars-,
udden hade fordom tillhört adeliga utgångna ätten
Sabelmoor och blivit ombyggd samt inredd efter en
nyare smaks fordringar till ett lustslott i miniatyr.
Med den mest förtjusande belägenhet i en av
Djurgårdens eller Valdemarsöns ekbackar, och med
utsikt över inseglingen till Stockholm, hade det lilla
tvåvåningshuset med dess trädgård blivit inhägnat
av ett staket till två manshöjder vars spjälor voro
tätade med humle och vilt vin, kaprifolium och
klangrosor. Våningen på nedre botten som dekorerats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
