- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
8

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stycket kreerades i Hamburg under för mig särdeles
plågsamma omständigheter. Det var i
Alsterpaviljongen... usch nej, jag vill inte tänka på det! Men
ser du, musiksergeanten som där ropade ut numret,
hade samma röst som denna i grafofonen – jag minns
hans förfärliga mustascher, hans blodsprängda ögon;
det måste vara han som förföljt mig ända hit. Så
underligt: jag hatade honom redan då, ty han
betraktade min fästmö med oblyga och mig med
segerstolta blickar. Och nu hade jag honom i rummet,
skrikande Falken-stein-marsch! Nachtigal-rekord!
Och så marschen, mycket suggestiv som alla plagiat;
den var nämligen stulen ur Père-la-Victoire
Boulanger-marschen och något mera. Trots mitt hat, tog jag om
stycket flera gånger, ty det livade upp min ensamma
matsal; men för att slippa sergeanten försköt jag
rullen ett stycke in på axeln. – Det var den! – Så
kom stycket numro två – jag hade köpt på måfå.
– Det var ett varieténummer. En klown säger
någonting roligt, som jag icke förstod; och därpå slår han
upp ett skratt så infernaliskt, att jag hörde där var
någon elakhet; men skrattet var verksamt,
isynnerhet när det repeterades av en hel kör; och som min
gosse levde under tunga förhållanden, där man sällan
hörde ett skratt, så lät jag rullen gå. Nåväl, jag kom
på födelsedagen med mina gåvor till deras hem –
vi hade nämligen separerat i godo, det vill säga i
ondska. Jag minns huru jag i trappan darrade av
fruktan för ett obehag som förestod mig, tusen
obehag, ty jag kände dem alla utantill. Jag ringde; ingen
öppnade, ty klockan var sönder, det visste jag, och
hade många gånger bett få den lagad. Sista gången
hade jag erbjudit mig skicka en reparatör på min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free