Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- -Han lät föra er hem, och han hette...
Hon lutade sig ner och viskade ett namn.
– Kors, så underligt! - Och damerna med
hunden?
– Det är deras blommor som stå där.
– Står det blommor? Jo, minsann! –
Eftersom ryttaren hette så, så hette väl damerna så!
Han viskade ett namn, och sköterskan nickade
jakande.
– Vilket nät, vilken väv är icke människors öden;
alla känna varandra, alla äro släkt eller på annat sätt
intrasslade; en och samma blodström i så många
rännilar; en och en enda energi som sändes ut till
och med genom våra djurs kroppar. Två damers onda
vilja skjuta av en pil som är deras hund; pilen träffar
hästen, hästen sparkar den rätte mannen, och bakom
alltihop sitter det gröna ögat med Kongoflaggen;
kanske man är släkt med dem allesammans. Man
är född i en folkträngsel, måste röra sig med de
andras rörelser, trampar de närmsta på tårna och
knuffar dem i sjön som stå längs stranden, vållar
deras död utan att man velat. Varje rörelse är
farlig för de andra, och likafullt måste man röra sig;
jag har ingen skuld, och de ha ingen: vem har då?
Nu började smärtorna igen, och morfinflaskan
kom fram; därmed ändrades den sjukes personlighet,
så att han blev en annan än den skeptiske, oansvarige
världsmannen. Livets djupa allvar, kärlekens starka
band, plikternas bud, känslan av skuld och ansvar
trängde sig på honom, och saknaden av de förlorade,
makan och barnet, slog upp med fördubblad styrka.
– Falkensteinmarsch! Nachtigalrekord! - När
jag då fått veta var de befunno sig ungefär, hyrde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
