- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
52

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52 TAKLAGSÖL

icke varit berusad utan endast blivit kall... - Hur
kunde jag ha berusat henne, då hon icke var berusad?
- Strypt i sin egen snara, kunde hon endast kalla
mig usling, och så gick hon bort till kvällen. Jag
satt ensam i salen, barnet sov, klockan var nio. Det
blåste hårt ute, himlen var svart, ty hösten hade börjat.
Husporten gnisslade, och dess lås var icke att lita på.
Då föll det mig in, att denna afton skulle hon stängas
ute. Jag tog därför några grova taljrep, kvarglömda
storskot till en kutter, och surrade portens lås och
klinkor. Därpå återvände jag till min plats i salen,
tände cigarren och tänkte på mitt öde. - Det fanns
ju en fatalitet som flätade människors liv i varandra;
det fanns ju skickelser som icke kunde undgås, alltså
något förutbestämt, antingen detta låg förborgat i
födsel, arv, påbrå, härstamning, eller det hade sina
grunder i något okänt, som människorna voro för
fega att forska i. Denna släktgren som jag alltid
skyddat mig för genom mitt sunda instinktiva hat,
den hade nu krupit på mig, ätit sönder mitt
äktenskap, skulle skilja mig från hustru, barn och hem.
Jag hade förutsett det innan jag gifte mig, satt mig
i försvarstillstånd, men slutligen blivit paralyserad
av den fixerade tanken att det var oundvikligt. Min
bror hade visserligen icke uppträtt aktivt, men han
hörde till den mörka sidan, hatade mig, och njöt av
det skedda. Han röjde sig aldrig i sitt tal, men han
hade icke uppfostrat sitt ansikte, icke sina ögon;
därför kom jag på honom i sällskap, då han med en
blick eller en min gav tillkänna sitt bifall, när någon
sade mig en obehaglighet. Detta sätt att krypa bakom
och göra sig oansvarig retade mer än det uttalade
ordet, och jag hatade honom mest av alla, fastän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free