Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 89
stunder, och det var om morgnarne och
förmiddagarne, även två timmar på eftermiddagen. Han
läste då i vackra böcker och spelade på sitt piano,
men sjöng gjorde han aldrig. För gumman visade han
sina medaljer och diplom; medaljerna värderade han
särskilt; de voro mer än ordnar, förklarade han, ty
ordnar kunde grosshandlare få. Och stundom talade
han om tsarens hov och kejsar Napoleon i Versailles.
Om söndagarne gingo makarne i högmässan.
Gumman frågade honom ofta, när de skulle draga
sig tillbaka på landet. - När jag får summan rund,
svarade han, utan att detaljera dock.
Ibland ville gumman att de skulle stänga
bond-krogen, emedan där fördes liv, men bondkanten gav
mesta pängarne, emedan där bara dracks. Maten
ansågs som ett nödvändigt ont. Ingen av makarne
besökte bondhålan, ty den var liksom en skamfläck man
blundade för, och syndapängarne kommo ifrån
su-parne därborta. Där slogs man ibland och spelade
falsk bondtolva, men värden gick icke dit, utan
skickade bara efter polis.
Som källarmästare tyckte han ju om att det
förtärdes, men han försakade hellre en vinst än han såg
en drucken. En gång tillät han sig inträda i ett av
smårummen och varna några unga män som tagit in
oerhörda kvantiteter: - Man ska inte dricka så
mycket! sade han bara. - Det var en konstig
källarmästare, menade ungdomen.
Han var sådan, men med stränghet förenade han
välvilja och barmhärtighet, ty han hade haft en svår
ungdom, och med jämnt sinne väntade han sin
ålderdom i lantlivets tillbakadragenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
