Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 SYNDABOCKEN
- Får jag lov! Får jag lov - att tala till
punkt!
- Var så god, var så god!
- Emellertid, vi sjöng för kejsarinnan, mina
herrar, och kan ni tänka er, hon var klädd, dagen
till ära, i blått och gult, det var ju artigt...
Och så kom kejsarn! Askanius hade visserligen
alltfrån sin ungdom hyst ett obeskrivligt förakt för
sfinxen, Badinguet och allt vad han kallades, men
efter den dagen han sjungit för fransmännens
kejsare, hade denne blivit som förvandlad. Det var
ett geni, den största politiker som levat, och som
härförare kunde han fullt jämföras med Den Store.
Källarmästarn saknade resonans i afton och han
kunde inte komma upp, därför ringde han efter
champagne.
Hans offer voro svettiga och förkrossade av all
denna storhet, som låg bolstertung över dem. Och
Libotz, som icke ville göra någon ledsen, sökte dyrka
upp stämningen igen; men att tala om något annat
eller någon annan hade varit att döda Askanius.
Därför återknöt han med en skenbart oskyldig fråga:
- Vilken stämma sjöng då källarmästan?
Askanius låtsades leta i minnet, vände i munnen
en lögn som en tugga, varpå han slutligen svarade,
diplomatiskt, lagom sårande, och därmed avspisande
alla vidare närgångna frågor:
- Mina herrar, i en väl samsjungen kvartett för
mansröster finns endast en stämma, en för alla, alla
för en... Och den som har det minsta begrepp om
sångens svåra och stora konst, borde veta, att alla
stämmor äro lika maktpåliggande, de må heta första
och andra tenor, första eller andra bas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
