Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 165
in notis att Sjögren rymt efter att ha förskingrat
medel.
Saken var ju uppseendeväckande, men Askanius
blev ond för att man störde honom i hans planer:
- Vad är det att tala om, alla biträden stjäla...
- Men hans framtid är förstörd...
- Asch, han ryker in på tre månader, så får
han gå till Amerika sen.
- Hur kan man säga sådant?
- Tycker du att bolaget var så hjärtligt mot mig?
Tänk att vilja dra in mina rättigheter, beröva mig
dagliga brödet...
- Det har bror fiskalen Tjärne att tacka för!
- Säg intet ont om Tjärne, han är min vän, han
står över alla misstankar, han är framstående i sitt
yrke, en o-er-hörd personalkännedom, en lika
förvånande lokalkännedom ...
Libotz förstod att Tjärne förrått kökets
hemligheter, efter den långa natten i paviljongen, då
Askanius sömndrucken begått förräderiet mot sig, men han
ville icke skvallra, utan teg åhörande lovsångerna över
denne Judas, som förvandlat ett förtroende till en
angivelse. Askanius var ju i sin subjektivitet och
själviskhet oemottaglig för en faktisk upplysning,
oåtkomlig för bindande bevis. Icke enfaldig av
naturen, hade han genom högmod och självförblindelse
blivit dum.
Libotz ville gå hem, men då blev Askanius brutal,
slängde omkring sig med ord, om kortspel och fyllor,
leka med flickors känslor, matfriare och dylikt, hela
lögntornet som förtalet uppbyggt.
När Libotz endast gjort ett vanmäktigt försök
till försvar genom att skicka ut det enda ordet »för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
