- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 53. Tal till svenska nationen samt andra tidningsartiklar 1910-1912 /
38

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Faraon-dyrkan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sköter som bekant Faraongravarna, där även den
»naturlige svärfadern» ligger framför predikstolen och
den »naturlige sonen» Vasaborg fått eget gravkor
mittemot gamla riksdagshuset. Men om man talar om
denna offentliga hemlighet, så ... blir man olycklig.
Visavi ligger Sveriges sämsta regent, som icke kunde
tala svenska, och egentligen var tysk lantgreve. Men
bredvid honom ligger Pultavamannen, med vilkens
usla regering Sverige upphörde att vara ett
självständigt rike; ty under hela följande århundrade var
Sverige besoldat av England, Frankrike och Ryssland,
vilka stormakter omväxlande skötte
riksdagsmannavalen och utskottens tillsättande.

De stora personliga egenskaper man pådyvlat den
skägglöse, saknade han totalt.

Han var icke ens fältherre, ty vid »sista striden»
hade han placerat artilleriet bland bagaget, och
uppställt sin här så att den måste bli slagen.

En fältherre leder bataljen, men deltager icke själv
i slaktandet. Carl XII deltog däremot och med nöje
i det simpla slaktandet. I ungdomen, dock såsom
krönt monark, hade han övat sig med att hugga
huvudet av »får, kalvar och hästar», och på bron vid
Kristianstad sköt han ihjäl en ko, bara »för ro skull».

I »sista striden» flydde han, visserligen sårad; men
man måste ju först vara sårad för att kunna falla.

Det är således lögn att han inte kunde vika.

Sitt land övergav han fegt, sedan han utarmat
detsamma; och slutligen, med en sista rest av
skamkänsla, skaffade han sig en ansvaring, på vilken han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:40:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/talsvnat/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free