Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Fjärde akten - Scen 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 123
JACQUES.
Det är skinn; jag har funnit dem.
GERHARD.
Ingen har läst dem?
JACQUES.
Ingen!
GERHARD.
Se då på det där föremålet.
JACQUES öppnar byltet.
En järnstång! inte annat?
GERHARD.
Jo, den är kallbräckt. Tänk nu noga! Om någon
går och bygger, till exempel ett kyrktorn, så behöver
han ankarjärn; om nu ankarjärnen, vare sig av
illvilja - eller okunnighet, smidas, så att de icke kunna
bära och så att tornet ramlar - icke blir det
byggmästarens fel. Blir det icke snarare smedens?
JACQUES.
Det blir snarare smedens, det är tydligt. - Det
var Jurgen. Tack för det, Gerhard! Nu skall du få min
historia, så skall vi bli så goda vänner. - Tag den
här ringen och gå till djäknen i Danmarks kyrka;
jag sov där i natt, emedan jag inte ville vara hemma.
Hos honom får du ett skrin som innesluter de
dyrbara handlingarna. Men du måste vara där innan
natten, ty eljest har han bränt upp alltsammans, enligt
vår överenskommelse.
GERHARD.
Det var olägligt nog, ty jag ville gärna ha haft
ett litet ord med i laget här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
