Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte akten - Scen 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
252 TIDIGA 80-1 AL8DRAMKK
MARGIT.
Äro vi åter vid boken?
BIKTFADERN.
Ja! Vi kastade bort den hel och hållen, men det
var oklokt; det finns blad i den som vi kunde ha
behållit, därför att de innehöllo sanningar som äro eviga.
Säg mig: skulle ni icke återvända till klostret, om det
ännu fanns? Skulle ni icke i stället för att gå
huvud-stupa oberedd i en annan värld först vilja draga er
undan detta yttre liv, som gäckat er, och åter i lugn
tänka över livets gåta?
MARGIT.
Jo; men det finns ju inga kloster mer!
BIKTFADERN.
Det finns ett sådant! En ny tid har gått in, medan
vi vandrat våra egna vägar. Den del av
människosläktet, som arbetat med sina kroppar för att vi skulle
få odla våra själar, har vaknat upp och skådat
omkring sig; de ha funnit att Herrens straffdom: »du
skall äta ditt bröd i ditt anletes svett!» icke gått i
fullbordan på oss; de ha sett att riddaren ätit upp,
vad bonden sådde, och att munkarne behållit
himlen för sig själva. Därför har man kunnat riva slotten
och stänga klostren. Nu är tiden inne, då alla skola
gälda syndafallet; nu skola vi alla arbeta.
MARGIT;
Men ni talade om ett kloster!
BIKTFADERN.
Det var för er! Ja! Det finns ett kloster, där ni
kan stänga er inne från världens larm och ondska;
där äro svala gångar, där ni kan andas, när luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
