Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 7. Första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 TJÄNSTEKVINNANS SON
dikan. Det var en gammal upplyst mans välvilliga
råd till ungdomen för livet; det var hjärtligt och
tröstande; inga domsbasuner, intet straff för
obegångna synder. Men han var död han, och vännerna
hade redan intalat ynglingen emot honom. Ibland
under predikan tyckte han det föll som balsam på det
såriga hjärtat, och det föreföll honom stundom som
om gubben hade rätt. Själva akten vid altaret, av
vilken han väntat sig så mycket, förfelade också sitt
intryck. Orgeln slet i timmar på O, Guds Lamm,
miserere; gossar och flickor gräto och voro halvdöda,
såsom vid åsynen av en avrättning. Men Johan var
bara slö. Han visste varken fram eller åter.
Nådemedlen hade han sett på för nära håll i
klockargårdarna, och saken var driven in absurdum.
Den var nu mogen att falla. Och den föll!
*
Han fick hög hatt; ärvde brors avlagda kläder,
som voro rymliga och fina. Vännen med pince-nez’en
fick nu hand om honom. Denne hade visserligen
aldrig övergivit honom under läseriet. Han tog saken
lätt, välvilligt, överseende och med en viss beundran
för det martyrskap och den fasta tro, som Johan ville
sätta i handling. Men nu ingrep han. Han tog
honom med på middagspromenad. Visade honom på
stadens skönheter, sade namnen på aktörerna i
hörnet av Regeringsgatan och nämnde officerarne, som
förde paraden. Johan var blyg ännu, och saknade
självtillit.
En middag klockan tolv, när de skulle gå till
grekiskan, sade vännen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
