- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
258

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

258 TJÄNSTEKVINNANS SON

på det redan gjorda, utan göra om varje
grundläggning, torde nog vara en lyx; och därav den myckna
läsningen i skolorna.

Nu invänder någon att Johan skulle ha reformerat
sig själv först som lärare, innan han ville reformera
undervisningen. Men han fick ju icke, ty han var ett
viljelöst redskap i inspektörens, reglementets och
skolrådets händer. De bästa lärarne, det vill säga
de, som frampinade de sämsta (härvidlag bästa)
resultaten, voro de obildade lärarne, som kommo
från seminarium. De hade inga tvivel om metoden,
ingen hjärtnupenhet mot barnen, och för dem hade
barnen mest respekt. En stor, grov karl, som kommit
från vagnmakaryrket, hade de långa pojkarne under
sina händer fullkomligt. Det skulle alltså hos
underklassen ligga mera verklig vördnad eller fruktan för
jämlikar än för överklassen? Rättaren och
verkmästaren lära ha mer respekt med sig än inspektören
och mästaren. Vadan detta? Ser underklassen, att
den kan få mer deltagande av den, som icke lidit
dess lidanden och icke kan frukta att komma ner
bland dem, och att dessa därför äro mera medgörliga?
Eller inser den, att den ur .deras led komna
förmannen förstår deras sak bättre och därför förtjänar
mer aktning?

Även lärarinnorna hade mer respekt med sig
än lärarne. De voro pedantiska, fordrade det absoluta
och voro icke alls ömsinta, snarare grymma. De
praktiserade hellre det raffinerade handplaggstraffet
och ådagalade därvid ett oförstånd, som ett ytligt
studium av fysiologi bort undanröja. När barnet genom
reflexrörelse drog undan fingrarne straffades det
ytterligare, för att det ej höll fingrarne stilla. Likasom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free