- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
284

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

284 TJÄNSTEKVINNANS SON

De som hade riktigt hjärtligt roligt, det var
borgarena. De kommo från sitt arbete i staden,
skakade av sig mödan och lekte om aftonen. Gamla
grosshandlare kastade ring, dansade, lekte lekar,
sjöngo som barn. De lärda och estetiska sutto på
stolar, talade om sitt arbete, redos av sina tankar
som av maran och syntes aldrig rätt lyckliga. De
kunde icke befria sig från tankarnes tyranni.
Borgarena hade också bibehållit en liten grön täppa i
sina sinnen, som varken vinningslystnaden,
spekulationen eller konkurrensen kunnat svedja av. Det
fanns ett känsligt och hjärtligt moment kvar hos dem,
som Johan skulle velat kalla natur. De kunde skratta
som tokar, skrika som vildar och vid tillfällen lätt
råka i rörelse. De gräto över en väns olycka eller
död, begagnade famntag i förtjusningens stunder och
kunde falla i hänryckning över en vacker solnedgång.
Professorerna sutto på stolar och sågo icke
landskapet för glasögonens skull; deras blickar voro
riktade inåt, och deras känslor syntes aldrig. Deras
tal gick fram som syllogismer, efter formler, deras
skratt var bittert, och med all sin lärdom tycktes de
vara marionetter. Är det nu en högsta ståndpunkt?
Är det icke en brist, att ha lagt ett helt område av
själslivet i ödesmål?

Det tredje lägret blev dock Johan mest intim
med. Det var en liten clique, bestående av en läkares
familj och dess umgänge. Där sjöng den berömde
tenoren W., vid ackompagnemang av professor M.;
där spelade och sjöng kompositören J.; där talade
den gamle professor P. om sina Romfärder med
målarne av gamla stammen. Här fanns känsloliv i
rikt mått, men estetiskt. Man njöt av solnedgången,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free