Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 4. Framför ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 307
det lärda skrået i Uppsala. Han var knekt, icke
akademiskt bildad, och sålunda ett slags »bräcka».
Detta hade retat honom och gjort honom leversjuk.
För att utplåna sitt lekmannastånds yttre, affekterade
han den förläste och den rättframme lärde. Gick illa
klädd och gjorde sig ovanlig. Lärjunge till Berzelius,
och många hundra hade väl varit det, älskade han
påminna därom. Det var hans trumf. Berzelius gick
bland annat i trasiga byxor, därför utgjorde »hål i
grena» ett kännetecken på en stark kemist, och så
vidare. Därav alla dessa besynnerligheter.
Johan presenterade sig, betraktades misstroget
och bads komma igen om en vecka. Han förklarade
att han endast var resande, och som fattig kunde han
ej uppehålla sig en vecka i staden. Utverkade
tillstånd att få komma dan därpå. - Det skulle snart
vara gjort, menade gubben. - Vad?
Dagen därpå satt han i en stol uppe hos
professorn. Det var en solig eftermiddag i maj, och
gubben tycktes illa ha smält sin middag. Han såg
hemsk ut, när han från gungstolen kastade sin första
fråga. Svaren kommo korrekt till en början. Därpå
slingrade frågorna som snaror.
- Om jag har en jord och misstänker salpeter,
hur skall jag då börja, för att anlägga en
salpeterfabrik?
Johan svarade med att föreslå en salpeteranalys.
- Nej.
- Ja, då vet jag intet annat!
Det blev tyst, och flugorna surrade. Länge tyst,
ohyggligt tyst.
- Nu ska väl stövlarne komma snart, eller
tändstickorna, tänkte Johan, så skall jag glänsa. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
