Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 5. Huruledes han blir aristokrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
322 TJÄNSTEKVINNANS SON
som bestämmer om varorna. Vaktmästaren i
Riksarkivet gör den lärde och tyckes såsom ämbetsman
se ner på brackorna. Vid sherryn hålles tal.
Underklassen från fördäck hänger på relingar och
ledstång och lyssnar. Parias i räddningsbåten ser ingen
åt. Man vet, att de finnas där, men man ser dem
icke. Den vita mössan skulle man nog ha önskat
sin väg, ty det satt två ögon under skärmen, som
sågo, att det icke var riktigt bättre folk. Johan känner
detta. Han är redan klasserad utanför denna klass,
som han tillhörde av födsel, men han har icke maten
själv och är ingenting. Han känner sin
underlägsenhet och sin överlägsenhet; och deras
överlägsenhet. Dessa ha arbetat, och därför äta de. Ja, men
han hade arbetat lika mycket som de. Ja, men icke
på det sättet. Han arbetade och fick äran för sitt
arbete, de togo den sköna maten och saknade äran.
Man kunde icke få båda delarna.
Där sutto de emellertid mätta och glada och
drucko kaffe med likörer och togo upp hela
akterdäck. Nu blevo de djärva och började kasta
anmärkningar om sällskapet i räddningsbåten. Det var
bara att tiga och lida, ty de voro majoritet, och
överklass, emedan de konsumerade.
Johan kände sig i ett element, som icke var hans.
Det var en fientlig luft omkring honom, och han
kände sig illa till mods. Här ombord fanns ingen
polis, som skulle hjälpa honom, och ingen rättvisa
att vädja till, och blev det något klammeri, skulle
de alla döma honom. Det behövdes bara att han
kastade tillbaka ett spetsigt svar, så skulle han få
stryk. Fy fan, tänkte han, nej hellre då lyda
officerare och ämbetsmän, de skulle aldrig vara sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
