Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 9. I böckerna och på tiljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380 TJÄNSTEKVINNANS SON
stått under en elektricitetsmaskin. Varje nerv dallrade,
han skakade på benen, och tårarne runno hela tiden
av idel nervositet. Rejd måste hålla honom i handen
för att lugna honom. Publiken applåderade här och
var, men Johan visste att det var mest släkt och
vänner, så att han lät ej lura sig. Varje dumhet,
som undsluppit honom i versen, skakade honom och
skar i örat; han såg idel ofullkomligheter i sitt verk;
han skämdes ömsom, så att det hettade om öronen,
och innan ridån föll, sprang han ut. Ut på det mörka
torget. Han var alldeles tillintetgjord. Anfallet på
poeterna var dumt och orättvist; fattigdomens och
högfärdens förhärligande föreföll honom oriktigt,
hans skildring av förhållandet till fadren var cyniskt.
Att vräka opp sig på det sättet! Det var som om
han visat sin blygd, och skam var den starkaste
känsla han erfor. Skådespelarne däremot tyckte han
voro bra; uppsättningen var mera stämningsfull än
han drömt. Allt var bra, utom pjäsen. Han irrade
nere vid Norrström och ville dränka sig.
Att ha visat sina känslor, var det som mest
upprörde honom! Vadan detta? Och varför skämmes
man i allmänhet för det? Varför äro känslorna så
heliga? Kanske därför, att känslor i allmänhet äro
falska, såsom endast uttryckande en fysisk sensation,
dem personligheten icke är fullt med om. Om det
verkligen skulle vara så, då skämdes han såsom
vardagsmänniska över att ha varit så osann vid
skrivbordet, och visat sig utklädd.
Att röras vid åsynen av en medmänniskas lidande
anses vackert och förtjänstfullt, men det lär endast
vara en reflexrörelse. Man förlägger den andres
lidande inom sig själv, och det är ens eget jag man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
