Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 11. Idealism och realism 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 411
dogmatiken. Jag måste förklara mig. Danska
litteraturen har, märkvärdigt nog, i vårt land tämligen länge
varit lämnad åt sitt öde. Ett aktningsvärt bemödande
att bringa gemenskap mellan de båda ländernas
litterära rörelser och väcka intresse för danska
litteraturen, som verkligen har fått sig en grundlig kurs
i uppfostran, och som av oss är synnerligen värd att
akta på, gjordes omkring år 1860 av nuvarande
pro-fessoren Dietrichson. Därvid berördes även den så
kallade Baggesenska-Oehlenschlägerska striden.
Följande den gamla slentrianen, framställde han denna
strid, som icke var någon strid mellan nämnde parter,
ty Oehlenschläger teg visligen så gott som hela tiden,
såsom varande av den största betydelse för danska
litteraturens framgång. Baggesen står där som en
litterär förbrytare, en nidsk avundsman, och
Oehlenschläger som en martyr. Baggesen står såsom
representant för en gammal skola, som sätter eleganta
vers före gedigna och ett kvickt ordspel som det
högsta i poesien. Jag är nog djärv att motsätta mig
denna dom, i det jag påstår och sedermera vill söka
bevisa det oriktiga i Dietrichsons uppfattning.
Jag påstår, att Baggesen var en älsklig
diktarnatur, (vilket bevisas av hans allmänt bekanta, ehuru
något sentimentala, »Da jeg var lille» samt den på
sina ställen verkligt storartade Labyrinthen) samt en
sann humorist i sina »Komiske Fortaellinger».
Därmed vill jag icke hava sagt Baggesen vara en stor,
originell diktare, ty dessa äro lätt räknade. Vidare
påstår jag och lämnar åt var och en att avgöra,
icke genom studiet av herrar Molbechs, Nyerups och
Rahbeks litteraturhistoriska skrifter, vilka förefalla
mig ytterst ensidiga, utan genom de stridandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
