- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
435

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 12. En konungs protégé

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 435

gjorde Is sig hög, blev gentleman och fortsatte
romantisera. Johan tyckte, att den där idealisten var en
lump, som gjorde sig dämonisk för att dölja ångern
över tio kronor.

Is utgjorde en tid hans enda sällskap, innan
kamraterna hunno upp. Han var alltid
ogenomtränglig, sällsam, men fängslande. Slutligen en afton
visade han en ny sida. Mitt i ett samtal, under det
Johan berättade innehållet av sin nya Blotsven,
började hans ögon glöda, och han föreföll endast se
på Johan, icke höra. Därpå blev han elegisk, talade
illa om kvinnorna och kom slutligen fram till Johan
för att kyssa honom. Liksom gåtan i ett ögonblick
blivit löst, och han insåg charlatanens hemlighet, tog
Johan honom i bröstet och kastade honom i ett hörn
mellan kakelugnen och en byrå, och där låg som
en säck den lilla skrumpna kroppen. Det var alltså
därför han, den gamle studenten, hade sökt
yng-lingarnes förbund! Det var därför!

Nu kommo studenterna upp till terminen, och
alla med pengar. Johan hade vandrat med sin
nattsäck och sina böcker och kände huru ljuv blev led,
som för länge låg på andras sofflock. Han lånade
sig pengar till ett rum. Det var ett hybble med en
tältsäng utan lakan eller örngåttsvar. Icke en
ljusstake, ingenting. Men han låg i sängen med
underkläderna och läste, med ett ljus i en halvbutelj.
Vännerna skaffade honom mat då och då. Men så
kom kylan. Då gick han ut, när det blev mörkt, och
lånade en brasa ved, som han bar hem i sin
nattsäck. Och så lärde honom en fysiker att man kunde
göra koleld, när brasan svartnat. Dessutom gick en
skorstenspipa långt fram i rummet, och den var varm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free