Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 3. Röda rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50 TJÄNSTEKVINNANS SON
samhällsnaturen. En dag skulle sällskapet gå ut från
Johans bostad vid fullt middagsljus. Det var
vintertid, och Måns saknade ytterrock samt var mycket
dåligt klädd. Löjtnanten, som var klädd i uniform,
visade sig något orolig,, men ville i dag icke vara
sårande. Slutligen när Johan öppnar dörren säger
Måns:
- Qå förut ni, så kommer jag efter; jag vill inte
att Jean skall skada sin ställning genom att gå i
sällskap med mig.
Johan föreslår att han går med Måns Strandvägen
och de andra gå Riddargatan, men då utbrister Jean:
- Ä, du ska inte göra dig till och vara
ädelmodig, du är lika generad av att gå med Måns som jag.
~- Ja, det är jag, svarar Johan, men...
Varför ska du hyckla då?
- Jag vill inte hyckla, men jag ville försöka
vara fördomsfri.
- Vad fan ska du vara fördomsfri för, när ingen
annan är det, och när det skadar dig, och det är mera
fördomsfritt att säga Måns sin mening än att bedra
honom.
Måns hade redan stuckit av Strandvägen och korn
ungefär samtidigt till källaren, där han utan minsta
misshumör deltog i middagen.
- Skål på dig, Måns, för att du är intelligent,
tröstade löjtnanten.
Med vanan att tala vad man innerst tänkte, utan
hänsyn till dagsopinion, följde även kastande av alla
traditionella omdömen. Genom den förfärliga
tankeoreda, under vilken mänskorna leva sedan tankens
frihet blivit bunden av tvångslagar, ha urgamla
omdömen om gamla personer och saker kunnat fortleva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
