Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 3. Nere och oppe igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRFATTAREN 187
töckna om skarpare förstånd än deras. Sålunda
observerade han hos dem även ett litet drag, som
antydde antingen sjuklighet i känslan eller
fångenskap under en modeliberalism. De voro överdrivet
ömtåliga om djur, under det de voro mindre känsliga
för mänskors lidanden. Johan plågade aldrig djur,
men ägnade dem icke heller några särskilda
omsorger. De funno jakt vara brottslig. Denna ömhet,
som betydligt framträtt i våra dagar, har uttytts olika.
Några ha däri sett ett sjukdomsfenomen och en
berömd fransk dårhusläkare upptager det såsom ett
tecken på degeneration, nevropatie. Andra ha tolkat
det såsom en känsla av släktskap till de lägre
organismerna väckt av den transformistiska
världsåskådningen. Därmed må nu vara huru det vill, men
djurvänner ha oftast iakttagits såsom elaka
människor, och starka egoister, och när en människa
flyr andra medmänniskor för att ingå ett lömskt
förbund med en för detta varg, så är hon bestämt
icke snäll.
Emellertid, i en punkt var man enig: samlat
anfall på den gamla samhällsformen. Den kommande
kände man ej, och den talade man ej om. Så långt
gick det bra, isynnerhet som man proklamerade sig
som forskande och oupphörligt varnade för att binda
sig vid ett program, då man ju förut visste att
dagens sanning blir morgondagens lögn. Johan lutade
dock mest åt de ryska nihilisternas rivningsmetod
och ville att man bara skulle riva och sedan låta
naturen verka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
