Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 5. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
202 TJÄNSTEKVINNANS SON
Emellertid upptäckte Johan en vacker dag att
han var ofri. Den äldre mannen med det stora
namnets tyngd, sin ställnings anseende och försedd med
de ungas mandat lade sin hand över honom vänligt
men därför desto hårdare. Johan började även
upptäcka differenser mellan dem, som ej kunde
avhjälpas med kompromiss, och han förutsåg att när
den politiska kampen, som nu höll så mycket
olikartat tillsammans, var över, skulle brytning ske.
Hos Björnson satt kristendomen djupt kvar och den
slog upp ibland i recidiv, gick igen under många
namn och former: såsom hans fordran på sedlig
renhet, hans ofta brukade bibeluttryck om
ret-faerdighedsfolelse, aandskrav, pligtfolelse gentemod
samfundslaaget, hiasrtetaget, och kierlighedsmetoden
m. m. Det var ord utan gärning, och smakade
Johan präst just därför. Såsom Björnsons
komplement stod Jonas Lie. Han var evangelium på den
förres lag. Med ett livligt fosforescerande ingenium,
ett milt försonligt sinnelag verkade han mera
förförande än övertygande och hade därigenom kanske
större inflytande än Björnson. Lie var en magnetisör,
och när han och Johan kommo ihop gällde det vem
som skulle hypnotisera den andra och under sömnen
ge suggestionen. Det var stål och flinta som råkats
och vad det gnistrade och sprakade! Men dessa
själens debaucher slita ut. Man gick ifrån varann
flämtande och visste icke vad som var mitt eller
ditt av dessa fantasibarn man avlat ihop, av dessa
tankar med två fäder. Det var slöseri, utsvävning,
och mången förmåga har pratat bort sina fonder.
Vänskapen, som är livets ljuvaste krydda, måste
den offentliga mannen försaka, ty den släppar hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
