Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 6. Rousseau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210 TJÄNSTEKVINNANS SON
Rousseau. Denne senare hade nämligen satt natur
och kultur emot varandra. Varför icke? Det
självmedvetna uppträder ju först hos människan (nej säga
filosoferna numera) och kultur skulle sålunda bli
människans medvetna omskapande av naturen, som
således väl kan ställas emot den omedvetna, åt
lagbundna slumpar lämnade naturen. Mycket gärna kan
ju den hårklyvande Mill få kalla även kultur natur,
skillnaden kvarstår i alla fall så skarpt att den ’ännu
kan observeras av en Spencer. Kultur skulle även
kunna kallas den av den självmedvetna människan
sig själv ålagda avpassriingen efter ändrade medier,
men när i våra dagars kultur medierna ändras så
hastigt och ofta, är avpassningen illa gjord, och
därför strävar den till återgång starkare än förr, och
detta är just denna längtan till naturen, grunden
till detta så illa anskrivna natursvärmeri, som
socialisterna finna så gammalmodigt, men som de själva
arbeta på, då de vilja giva naturlagarna
(differentieringens bland andra) rikare tillfällen att fritt få verka
mot överkulturen.
Det finnes så mycket modenycker i tankarnas
värld, och bara en tanke fått en anstrykning av
gammalmodig, så är den genast misshaglig, och
socialismen själv är så gammal som styvkjolarna och
falbolan, och bars till dopet av ingen annan än den
gamle Rousseau själv, men hans otacksamma oäkta
barn vill icke längre erkänna fadern, fastän det säger
sig tro på utvecklingens lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
