Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 8. Han blir ateist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8.
Han blir ateist.
(1885.)
När han från Paris kom ner till havsstranden och
såg ett stort blått intet, och ögat förgäves sökte
ett föremål, örat förgäves ett ljud, togs han av en
känsla såsom om han kommit till sin banas slut
och stod mitt inför döden. Men nu skymtade icke
mera fortsättningen där bortom, på andra sidan, som
förr varit hans hopp. Det var slut, absolut. En
trötthet, som han knappt känt förr, slog ner honom,
överansträngd som har var efter att ha skrivit en
bok på ett främmande språk; efter att i Paris ha
till det yttersta gjort våld på sin naturliga
själsriktning och efter att ha kastats mellan hopp och
förtvivlan under två långa månader. När han nu satt
i sitt rum inför det majestätiska naturskådespel, som
havet förr erbjudit honom, och nu såg ut genom
fönstret, där intet gapade mot honom, kände han
huru evighetstanken svek, huru annorlunda denna
natur i sig själv var, som han förr tilldömt alla de
sköna känslor han tagit ur sig och inlagt i den, och
han gör en paus i sitt stormande liv och reflekterar.
Badgäster hade ännu icke anlänt, stället låg
ödsligt och var endast besökt av småstadsbor; där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
