Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Rom - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 UNGDOMSDRAMER
THORVALDSEN.
Nej, Axel! Du får inte vara bitter,
då i min barm förtvivlan sitter.
Har jag ej allt försakat för mitt mål?
Har jag ej lidit allt, en dödlig tål?
Och att jag nu en faders vilja hör,
det är en svaghet, som jag ej rår för.
Det får du ej som lumpen feghet svärta!
Och tro ej att med köld uti mitt hjärta
jag lämnar dig och mina andra vänner...
Nej, nej! det djupt i själen bränner. -
Och Marianne ... det kära barnet... vad
skall hon väl säga?... Ej hon mer blir glad,
då jag så utan avsked reser bort
från henne;... ty dels tiden är för kort
att få ett bud... dels har jag inte mod
att hennes tårar se. Hon är så god,
den flickan, att det ont i själen gör
att henne lämna. Men jag inte bör
de sista stunderna med klagan störa...
Nu hjälp mig, broder, att min ränsel snöra!
PEDERSEN.
Du vill då resa från mig?... Ack, vad livet
ändå är uselt;... knappt blev det mig givet
att njuta av din ädla vänskaps lycka,
förren ödet henne från mig skulle rycka.
Vem skall nu mera_ dela sorg och fröjd
med mig? ... Vem gör mig med min lott förnöjd,
som du har gjort? För vem skall jag min sång
nu stämma vid gitarrn, när kvälln blir lång?
Ack! ingen, ingen!... Tystna då min lyra,
Sparkar till gitarrn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
