- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
25

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NYBYGGNAD 25

djupa vetande genom att använda ett språk som icke
var så fullt av mod, att icke säga övermod. Ty man
kan ha mycket vetande utan att därför vara bildad.
Bildningen sitter ej i böckerna utan i hjärtat. I
hjärtat, Blanche lilla!

Blanche blev ledsen över att hon sårat, men
hon kände sig bra frestad att taga upp tants trassliga
argument och reda ut dern. Men hon avstod, ty
hon hade icke gjort sig skyldig till förebråelserna,
tvärtom, men tant var så full av agg och passioner,
att hon ej kunde höra när hon slog sig själv på örat.

Vid supéen lyftade tant Berthe sitt glas och
drack för dagens seger (kapitalets!) och hon hoppades
(alldeles som Blanche) att den dag skulle komma,
då alla kvinnor (men icke alla män!) skulle taga
studentexamen, hon var så viss att kvinnan skulle
en dag utgå ur striden (mot naturlagarne!) såsom
segrare, och då skulle männen få se...

Genom det öppna salsfönstret trängde ljudet av
hornmusik. Blanche kände den så väl. Det var
studenternas, som tågade ner till Beau-Rivage för att
hålla fest. Hon hörde ljudet av deras stövlar mot
gatstenarne. Och hon kunde ej tvinga sig sitta stilla,
utan hön sprang upp och fram till fönstret. Där
gingo de, hela truppen, med sina fladdrande fanor
och lysande band. Om hon fått vara med där! Tala
fria tankar, sjunga ur fullt bröst, taga dem under
armen, dansa med dem kanske. Nu fingo de se
henne! Fanorna sänktes, mössorna lyftes och musiken
tystades ett ögonblick av väldiga hurrarop. Hon
blev så gripen av denna hälsning, hon ville ej ta
den som hyllning, att tårarne kommo henne i
ögonen, men på samma gång kände hon en tagg i hjärtat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free