Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68 UTOPIER
slag; du har alltså andra själv. Vad tänkte du, när
du kom hit?
Blanche hade stigit upp och knäppt på
hand-skarne.
- Jag skall säga er, min herre, sade hon med
skälvande röst, att en man, som lockar en kvinna
till sig, har ett visst ansvar...
- Ja! Jag vet det. Skadestånd, ersättning...
Nej, nej, Blanche, icke dessa bokslut mellan oss. Skall
du också komma och presentera räkning på din
kärlek, tvättnota på skrynklade kragar och manschetter,
å, fy! Nej, låt oss sluta! Vad vill du! Att vi gifta
oss! Två sängar, ett matbord, sex rottingstolar. Klä
av sig i samma rum, gräla vid samma bord, kamma
sig med samma kam! Å! Jag ville jag vore död!
Blanche stod vid dörren och höll i låset:
- Du anser dig icke ha några skyldigheter för
de offer jag gjort.
- Offer? Du har offrat mig din kärlek och
jag dig min! Om vi hade ett barn tillsammans, då
vore det min skyldighet att sörja för detta barn och
för dig, ty kvinnan har ingen skyldighet mot sina barn,
och hon kan icke ha det, då hon ej har full frihet
i förvärvets marknad eller ej velat ha det! Men nu!
Din bana är ej bruten än; vänd om! Jag bjuder
dig frihet och du begär fängelse.
- Jag skall vända om! sade Blanche med fast
röst. Och aldrig mer skall en man locka mig. Farväl!
Hon gick.
Han hörde hennes små kängor klappra mot
stegen; ner, ner, utför de långa trapporna, tills de
upphörde. Därpå smällde porten igen, dovt, tungt
som en suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
