Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
70 UTOPIER
- Men kära Blanche, du vet ju hur svårt vi
ha det.
- Jag vet, jag vet! Är det kryddboden eller
slaktarn? Det här tar livet av mig.
- Men kära barn, vi måste ju leva, och du
skall icke låta klienterna gå ifrån dig. Du måste
räkna!
- Mänskligheten^ välgörare skall leva på
mänsklighetens elände, stönade Blanche. Vilka motsägelser,
vilken falsk ställning!
- Nå men kära barn, alla som äro födda måste
ju också leva, och om du icke vore så burdus och
skrämde dina patienter ifrån dig, så skulle du kunna
ha det bra.
- Jag, om jag icke sagt åt den där rika frun
att hennes hysteri var tillgjordhet skulle jag nu haft
fruntimmerspraktiken. Men jag botade ju henne med
en karaffin kallt vatten, och hennes man är nog
mig evigt tacksam för den kuren, fastän hans fru inte
är det! Å! - Tag hit min annotationsbok. Se på
mina affärer, jag kan inte läsa i dag. En nervfeber
rue de Mont-Blanc, tio besök å tre francs: betalas
troligen. En mässling hos portvakten route de
Carouge: betalar intet. Å! Nej, det där får du sköta,
tant, det är för mycket förödmjukande. Vad vill
människan därute? Säg åt henne att jag inte kan
ta emot i dag! Omöjligt, hör du! Och gå ut
härifrån nu! Jag måste vara ensam!
Faster Berthe gick ut och avskedade den
sökande.
Blanche hade haft bittra dagar med många
illusioner ramlade sedan deri svåra krisen i Zurich. Hon
hade tillbragt de två sista studieåren under full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
