- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
134

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

134

UTOPIER

skull. Så skulle det bli. Han skulle gå sin väg,
sin en(samma förfärliga väg, om den så bar vart
som helst. Det fanns intet annat. Så skulle han
kunna göra något stort och nyttigt. Det var ett
grymt offer, det var en bitter missräkning; men ödet
ville det så! Men om han icke förmådde, om han
skulle stupa? Så fingo väl andra taga vid sedan.
Emellertid, inga överord. Han ville pröva sig
först.

Han gick in till skrivbordet i Annas rum och
skrev på ett papper: »Jag reser bort på ett par
dagar. Farväl så länge! Din Paul.» Därpå samlade
han något kläder i sin nattsäck, och skulle gå. Men
i dörren vände han om. Där stod lullan tom, men
med en liten fuktig grop på huvudkudden; där stod
Veras säng, där stod Sofias. Det skymde som ett
svart moln för hans ögon, men han gick. Gick ner
till ångbåtsbryggan att vänta in ångbåten, som gick
till Evian på Savojerstrariden.

Bryggan skjuter långt ut i sjön, och han tyckte
sig vandra ut i det oändliga; utanför brohuvudet
den blå sjön och de blå bergen; mellan de glesa
plankorna syntes det blå vattnet; det var som en
väg vilken icke leder någonstans, en trampolin till
evigheten. Han satte sig på bänken längst ute. Hans
huvud kände sig utvilat, och det arbetade, om av
nödvärn mot andra tankar, eller av lust efter
friheten visste han ej, men drömma eller svärma hade
hans hjärna slutat med för länge sen.

Så kom ångbåten. Paul satte sig på fördäck
så att han vände ryggen åt schweiziska stranden.
Han kände ett förfärligt behov att företaga sig
något. Han tog upp sin anteckningsbok och började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free