Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Inackorderingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans namn över på den stora restlängden, så
återstod dock ännu det värsta.
Aftonmåltiderna började bli alltmer glest besökta,
vare sig av ungherrarnas ledsnad vid den ständigt
återvändande kosten eller av böjelse för utliv och
fruktan för musiksoaréerna, som alltid följde på
sou-pen under prostinnans presidium, då det skulle göras
salong och man icke utan den största omtänksamhet
eller det mest graverande skäl kunde avlägsna sig.
Hela det med så mycken konst sammanfogade
familjelivet hotade att upplösas och ett och annat
skärande missljud hade låtit förnimma sig. Så kunde
man vid frukostbordet höra den goda prostinnan
säga milda sarkasmer.
– God morgon, herr A. Hur har ni sovit i
natt?... Nej, se herr B. Har ni varit bortrest?
Här inträdde med matta steg och dimmiga ögon
en blek gestalt, som gjorde allt för att se så väl
bibehållen ut som möjligt.
– Jag var åt Stockholm i affärer!
– Det var roligt i Stockholm?
– Åja!
Han slog ned ögonen under sällskapets fnissningar.
– Bjud herr C. på sillen; göteborgarna hade
zwück i går på aftonen. Herrarna voro på Göteborgs
nation allesammans? Jag satt ensam, jag, med
pastorn (den äldsta inackorderingen, en präst, som
läste på pastoralen) och gossarna (de yngsta, som
gingo i skolan).
Det låg något rörande i den gamlas sätt att
säga bitterheter; hon var en mild kvinna, ty hon
hade haft prövningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
