- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
158

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

158 I VÅRBRYTNINGEN

logga, behöver icke kunna ta ett bestick, icke känna
varje fartygs segelduglighet. Man tror att man
skall få ha lotsen som en slags Kristus, som vid
varje olycksfall skall bära alla sjökapteners synder.
Icke så! Svenska handelsflottan skall nog inse att
dess intressen icke skola så vårdslösas; tiden är inne
för en reform, och nu skall reformen ske - nu eller
aldrig!

- Men sjöförklaringen, invänden I, mina herrar.
Den är falsk, svarar jag; den är lögn från början
till slut. I veten kanske icke huru man gör en
sjöförklaring? Jo, skepparen, just han som oftast ligger
och sover, sätter upp en redogörelse över ett
förlopp, som han aldrig sett, och sedan läser han upp
den för besättningen, som till hälften består av
utlänningar, vilka ej kunna ett ord svenska, och så
skriva de under på salighetsed. Och det skall få
gå på detta sätt, tror man? Jag skulle kunna
anklaga dem för mened, hela sällskapet; men det gör
jag inte. Nu har jag sagt min tanke, så sant jag
heter Larsson, och att vad jag sagt är sant som
dagen, det kan ni ge er djävulen på, hela surven!
Och härvid slog jag näven i bordet så det rungade.

Stormen bröt lös; jag hade förlorat besinningen.
Sablarna skramlade, och jag minns ingenting vidare,
förrän jag befann mig ute i förstugan, dit ett par
kanonjärer hade haft den artigheten att förpassa mig.

Jag irrade ut i staden, förtärd av harm och
vanära. Icke vågade jag söka upp lotsen, som nu
ovillkorligen var störtad. Mörkret föll snart på, och jag
befann mig smygande utanför »Mässingsstången», för
att se om jag skulle upptäcka brodern och få veta
utgången. - Förgäves! Då gick jag till »Freden»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free