- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
162

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - En timma ombord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

162 I VÅRBRYTNINGEN

tan stodo blommor i ring kring en grön bänk. Det
var en trädgård. Jag satte mig i trädgården
bredvid en kvinna. Vi började tala - jag minns inte på
vad språk! - Det blåste kallt. Jag drog pläden
om mig. Då rock det till vid min sida. Hon hade
knäppt igen sin vackra plyschkappa om min fula
yllepläd! Jag steg upp och gick in i kajutan. Där
fanns ingen. Jag tog en stryksticka och tände eld
på mitt brev, tände eld på kuvertet. Jag ville än
en gång berusa mig av doften och lät röken stiga
upp och kyssa mitt ansikte. Röken tog mig på
orden. Ruset kom. Det bultade vid tinningarna och
mörknade för ögonen, som sågo bilder av mer än
vanligt virriga former. Vid varje fartygets rörelse
kom en frossbrytning över mig, så våldsam, att
klockan hoppade ur västfickan. - Till sist föll jag
ned på durken och skulle ofelbart legat avsvimmad,
om jag icke slagit huvudet mot spottlådskanten.
Detta räddade mig, ty av smärtan vaknade jag till
besinning så mycket att jag kunde stiga upp och
lägga mig i kaptenens soffa. Nu var febern i full
gång. En vit hand - alltid den vita handen!
Varför det då? Kanske emedan det bara fanns fyra
sådana ombord. En vit hand hällde i mig whisky
- o, vad det var ljuvt! - även whisky kan vara
ljuvt! I en blink grep jag efter den lilla handen och
förde den till mina läppar; i en blink byttes om
hand, och jag mötte tvenne iskalla ringar! Detta
återgav mig besinningen.

Jag blev ensam i kajutan en stund. Då kommer
konstapeln in. Han betraktar mig med
misstänksamma blickar. Därpå lägger han sig på knä på
durken, petar upp en inskuren järnring och öppnar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free