Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - För konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄR OCH DÄR 181
det var han som, nog barn att ej kunna lägga band
på sina känslor, givit sitt högljudda bifall tillkänna.
Det skar mig i hjärtat; vårsolen blev mörk och mina
ögon; jag förargades över människornas ondska och
ångrade att jag tagit den nya rocken för att lägga
hyende under deras fåfänga. Det var naturligtvis
för deras skull som jag tagit på det nya plagget.
Ett vemodigt, ömkande löje svävade över den
gamles läppar. Jag steg upp från min stol och erbjöd
honom åt den gamle; han såg på mig så underligt
genomträngande, tackade för mitt anbud, men
föreslog i stället att vi skulle promenera tillsammans.
- Herrn är musikalisk? sade han.
- Jag älskar musiken, men hör ej till de
ut-korade.
- Vill herrn komma hem till mig, så ska vi göra
musik? Vad spelar herrn?
- Piano.
- Dåligt instrument, men gör sig gott till en
flöjt. Ser herrn, jag blåser flöjt. Jag har hållit på i
femtio år, för nu är jag 67, och noter har jag för ett
par tusen riksdaler, men kanske vi ska äta middag
först ?
- Jag brukar äta på »Tennknappen».
Vi följdes åt till nedre Fredsgatan och åto en
enkel middag. Vid bordet tog gubben upp ett parti
klibröd ur bakfickan.
- Ser herrn, det är så hälsosamt, detta klibröd,
och jag äter numera alltid på detta ställe, ty här
tillåter man mig verkligen att äta vad slags bröd
jag vill. På förra matstället skrattade man först åt
mig, sedan nekade man ätt servera mig något, om
jag fortfarande störde vissa herrars aptit med mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
