Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
STRIDSSKRIFTER
sanningen har blivit en föraktlig svaghet. Ingen
german förmärker en svaghet i Luthers drastiska
utbrott av vrede eller skämt, men det ligger i deras
rasinstinkter att tro sig möta orkeslös blodbrist
eller en konvenansdygd från salongen i varje
atti-cism, med vars bistånd klassiciteten möjligen skulle
kunna vinna land. Vilken oförädlad råvara förblev
inte Bismarck! Alla de otaliga anekdoterna om
debatterna utanför det belägrade Paris lämna
ovillkorligt åhöraren i den föreställningen, att de
franska herrarna egentligen voro de fina karlarna
och att de just därför blevo förbluffade och
överröstade. Germanerna älska ärlighet, men just däri,
att de helst söka det ärliga i en viss grovkornighet
förråda sig deras egna innersta hemligheter.
Redan studentlivet anlägger under nordliga
luftstreck grövre färger och uppfostrar de blivande
statsborgarna till ett ständigt vacklande mellan
sentimentalitet och smak för det simpla. De
franska psevdoklassici, som trodde sig äga ett
kriterium på snille och smak i Boileaus Art
poé-tique kunde icke vara mer dogmatiska än vi,
uppfödda som vi äro med travestier av alla slag och
skolade i åttiotalets upplopp. Skillnaden är endast
den, att våra fördomar äro de rent motsatta. Till
och med angående smärtan spelar den germanska
subjektivismen första fiolen, så att vi anse det
svagt och ointressant att som vissa romare utan
en muskelryckning kunna låta handen förkolna
över elden. I stället gå våra snilletävlingar ut på
att skrika och den, som skriker värst, är störst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
